Johanna Larsson

Jag tänkte skriva om stångbett denna gång. Ni som läser min blogg vet att jag skrev ett inlägg om vanliga tränsbett för ett tag sen.

Stångbett är skarpare än ett vanligt tränsbett då det har en hävstångseffekt i hästens mun. Stångbett har raka skänklar och används oftast med en kedja som går under hästens underkäke. jag själv anser att man ska rida med kedja under då hävstångseffekten mildras och bettet kan inte bli överrörligt. Om skänklarna är längre så blir hävstångseffekten större och bettet blir skarpare. Hävstångsbett är oftast oledade, antingen med eller utan tungfrihet för att undvika att bettet slår upp i hästens gom. 

Kandarstång används i de högre dressyrklasserna tillsammans med ett bridongbett och en kedja.De två tillsammans blir ett kandar. Finns i väldigt många lika alternativ med olika tjocklek, tungfrihet och olika mycket vinklade.

Pelhamstång förenar stång- och bridongeffekten i ett kandar. Rids antingen med två tyglar eller tygeldelta. På ponnyhoppningar får man använda det här bettet om man använder delta som sitter i två ringar.

Kimblewick eller jaktstång som det också kallas har en stor D-formad ring med två mindre hål, den stora ringen har minimal hävstångseffekt, det två mindre hålen har mer. Det här bettet är det mildaste hävstångsbettet. Detta bett använder jag också till princess att rida ut på då hon nonchalerar mig och slänger upp huvudet.

Westernstångbett har oftast väldigt långa skänklar och är därför mycket skarpt. Ryttaren ska ha en väldigt lätt kontakt med hästen, nästan så att tyglarna hänger. De flesta westernstänger används utan kedja på baksidan, självklart finns det även undantag. Dessa bett finns i flera olika varianter, jag är dock inte så insatt så jag vet inte vilken variant som är vanligast.