En sak jag sällan pratar om..
Jag har lindrig socialfobi, jag hatar att prata med och till folk jag inte känner mig trygg med. Jag blir röd som en tomat och vill bara springa därifrån. Det är helt enkelt en rädsla jag har, dock låter jag mig inte besegras av min fobi. Jag pressar mig själv ut ur min trygghetszon jämt och ständigt.
Jag har även svårt att se folk i ögonen när jag pratar med de. Det måste vara otroligt störande, jag hade inte stått ut med att en person jag pratar med inte kollar mig i ögonen.
Jag gillar helt enkelt inte att bli sedd. Men trots min socialfobi är jag rätt trygg i mig själv. Jag kan medvetet sätta på mig mindre snygga kläder och gå till skolan. Jag går i princip osminkad i skolan, har bara mascara lite då och då. Jag känner mig trygg i skolan och bryr mig inte vad folk tycker om mig (deras förlust).
Sammansatt, jag har svårt att prata med folk jag inte känner eller folk jag inte känner mig trygg med.
Jag bryr mig inte vad andra tycker om mig.
Det kanske blir lite dubbelmoral eftersom jag har socialfobi men bryr mig inte ett skit om vad folk tycker om mig. Men jag är jag och jag är limited edition!
