Johanna Larsson

Just nu känner jag mig väldigt förvirrad. Jag är så himla glad över att få en egen häst och att hon kommer hem snart, men samtidigt fick jag en stor saknadvåg över tiden med Baldi. Det kanske låter konstigt men jag tror inte att någon häst eller ponny kommer betyda lika mycket som lille Baldi. På två år hann vi med så himla mycket men samtidigt så himla lite. Jag vill bara leva om den tiden om och om igen. Nu vet jag inte än hur mycket Princess kommer betyda för mig, men det är väldigt svårt att komma över att Baldi tiden är slut trots att det snart gått ett år sedan han flyttade. Han var som en bästa kompis för mig och han tog även upp nästan all min tid och hela min hjärna.

När jag var på Gothia cup med mitt innebandylag så började jag faktiskt storgråta och fick gå ut ur rummet, stoppa ner känslorna i strumplådan och verka glad trots att det kändes hemskt. Så känner jag just nu men skillnaden är att jag inte har folk runt mig och jag kan tänka igenom allt, kolla på bilder, filmer och komma ihåg alla fina minnen vi hade ihop. Jag måste inse att min b-ponny tid är över och jag måste gå vidare men samtdigt är det så himla svårt. Jag vill bara vara elva år gammal igen endast för att få återuppleva vår tid tillsammans.

Det är jag som kan alla hans knappar, jag vet vad han gillar, men jag måste släppa taget någon gång det är bara så himla svårt. äst vore nog om han flyttade långt härifrån så det blev svårare att få träffa honom men nu bor han kanske två-tre mil hemifrån och det tar inte alls lång tid att åka till det stället.

Jag vill inte tvätta schabrakn, täckena eller något av det an hade för det luktar Baldi och jag kan bar gå ner två trappor för att stoppa in näsan oc känna trygga Baldi lukten som jag älskar och saknar. Gud vad jag älskar den ponnyn alltså, han betyder så himla mycket för mig.

Det var baldiochjohanna, nu är vi Baldi och Johanna istället. Jag vill bara kunna återuppleva EN av mina dagar med honom, det spelar ingen roll vilken.

jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag gråter mig till söms då och då över Baldi, det är inget jag skäms för utan det kan vara positivt för att det visar att jag har känslor och inte har ett stenansikte hela tiden.

Jag behövde verkligen skriva av mig, det känns så mycket bättre nu.

Godnatt, sov sött!